Banarne fore sale

I september 2015 fick vi hem en arabvalack vid namn Banarne, egentligen heter han Wolfgang. Men kallas för Banarne.

 
 
 

Han är 5-år och var inte inriden. Efter 4timmars lastning kom han fram till Bro och hoppade ur släpet och såg helt vild ut, hahah... Tänkte att det här blir spännande. Och första gångerna jag hade han inne var han inte så rolig, han var överallt. Rädd för allt och försökte hoppa upp i famnen på mig för att söka skydd. Fick börja med att ledträna och vara väldigt bestämmd med att jag inte ville ha 500kg häst i famnen. Vilket han fakiskt förstod väldigt fort och då kunde vi börja kommunicera.

 

Banarne är en häst som verkligen tyr sig till sin förare, han blev en helt annan så fort han lärde känna mig och känna sig trygg med mina regler. Det var jätteroligt att känna vilket förtroende jag fick ifrån honom.

Så då kunde vi börja rida och eftersom han redan tyckte att jag var en trevlig typ hade han inget emot att jag satt uppe på honom.

Det känndes nästan som att han tyckte det var himla bra, eftersom han inte är så modig kännde han kanske att nu var vi iaf två :)

 

 

Inridningen gick gallant, han försökte verkligen förstå allt. Lite slänging  med huvudet i början, men det försvann. Han blev också modigare och modigare, men jag tror att han alltid kommer vara lite på  sin vakt. Fast det är verkligen inget som stör han trippar lite åt sidan bara då och då.

Det blev en heldel lastträning också! Här är han inte så sugen på att gå på ;)

 

Wolfgang aka Banarne är nu till salu. Och han är en mycket mysig kille, fina gångarter, mycket mjuk och böjbar. Pigg och rolig att rida och han känns som sagt som en riktig trotjänare när  han känner sig trygg. Kanon häst för den som söker en kompis att njuta med i skog och mark, kanske träna lite western eller dressyr. Det enda han behöver är trygghet, kärlek och endel tålamod( till att börja med iaf) .

Banarne är nu hemma i Tofta igen, ägare är Madde Ansen. Skulle du vara intresserad och vill veta mera ta kontakt med Gry eller Madde! :)

 

// Gry


Sussie Q & sommar 2015

Sussie Q aka Appen var hos oss våren 2015. Hon är en Appalosa- Quarter korsning.  Appen bor på Risungs gård i Rute. Hon blev insutten som 2-åring. Är nu 4-år och skulle sättas igång igen.

 

 

Hon var en mycket trevlig häst, känslig men ändå modig och villig.

Vi tog det lungt och började jobba med henne ifrån marken, påminna henne om sadel och träns mm. Hon komihåg bra och jag kunde börja rida på henne, första gången vi skulle galoppera ville hon inte riktigt (lite små lat ), men protesterna var inte så stora. 

 

 

När hon började känna sig säker på sitt jobb ute i skogen, frågade jag Appens matte om hon ville följa med på Camp Vänge ( WRGs sommarridläger för ungdommar). Jag och Hanna skulle dit  med våra hästar, men våran kompis Nikki saknade häst. Så jag tyckte det var ett bra träningstillfälle för Appen.

 
     
 

Hon var lite spännd första dagen på ridbanan, helt förståeligt. Varför springa runt på denna sandplätt? Och massa nya hästar också! ;) Men efter det skötte hon sig bra. Hon var mycket modig vid trailhindrena, gick över bron och genom grinden. Roligt! Så på midsommarafton åkte Appen hem till Rute igen.

     

 

 

Jag och Hanna sitter ju i WRGs ungdomssektion så vi var med och annordnade ridlägret. Och det var extra roligt i år eftersom det var rekordmånaga barn och ungdommar som deltog. Förra året fick vi till och med blåsa av lägret pga för få anmälningar. År 2015 var vi alltså 19st, superkul :)

 

 

 

Över sommaren var det lungt med jobbhästar, vilket var ganska skönt. Mamma Katarina har köpt en ny familjemedlem, Quarterstoet Qalms Butterfly (Dimma). Hon är nu 2,5 år och supermysig, ska bli så roligt att få börja rida henne i vår!

 
 
 
 

Vi var såklart med och bidrog till Westernriders Show. Vi höll i  ungdommarnas kadrilj som började skapas under Camp Vänge. Här är framträdandet! Lite nervösa ryttare och hästar, men vi tog oss igenom det :)

 

På showen var jag också med och red Barrelrace. Det var extra roligt i år då jag och Jocke (min sambo) kom med en ide att köra ett finalrace med en crossmotorcykel. Så att de vinnande barrelrace ekipaget fick tävla emot Jocke på crossen. Det blev coolt.

 

 
 
 
 
 

Jag har också tävlat med min egen häst en hel del. Vi har placerat oss bra och jag är absolut nöjd med våra prestationer.

Har börjat prova på Roping och Team Sorting.

Blev ”medlurad” att ställa upp i en Dummy Breakaway ( man kastar på kalven/dummyn och sedan släpper man bara lassot, och det går bara i ca 12km/h).

Jag lyckades komma hem med en 1:a prisrosett! Det var bara jag och Aron som deltog, men jag var ändå nöjd med att få in en träff.

 

Med blodad tand blev det två vinster till för mig och Smarti. Ska föröka fortsätta träna lite roping. 

Vi har inga Team Sorting klasser på tävlingarna här på ön men jag har varit och tränat hemma hos Familjen Kloth, jättekul! Så vi siktar kanske på att åka iväg och tävla något nästa sässong då vi har tränat lite mer.  

 

 
 
//Gry
 

Företaget rullar på

Vi har faktiskt inte gått i konkurs, det är bara bloggen som inte blivit uppdaterad.

Men mycket har hänt.

Daisy fick åka hem till Snäckarve gård och vi gjorde ett "slutprov" genom att rida med på en uteritt där, det är ju det som ska bli hennes framtida arbete. Hon klarade av det gallant och alla var nöjda och glada.

Vi åkte ändå inte hem med en tom hästtransport då Pia skickade med en annan liten ponny som hade börjat "tippa av" sina små ryttare. Vilket inte var så uppskattat på ridskolan.

 

 

 

 

Ponnyn hette Alma och var mycket söt. Vi jobbade på och jag kunde inte förstå vad problemet var först, då hon gick som en klocka. Men av någon anledning sträckte jag ut mina ben när vi satt och skrittade, var på ponnyn fick syn på dem och sa "Usssshhhh så OTÄCKT" och gjorde världens snabbaste sidepass. Jag hade inte en chans att sitta kvar.... hehe, men jag kom iaf på vad problemet var. Hon gillade INTE skänklar på konstiga ställen. Så vi började då att vänja henne vid att det kunde komma en skänkel lite här och där ibland. Efter ett tag gick det bättre. Jag red henne mycket barbacka, det var bra för henne för då  kommer man ju åt henne både lite här och där, hon lyckades få av mig två gånger då hon var för snabb åt sidan.

 

         
 
 

 

I övrigt är hon en supertrevlig liten ponny. Vi skickade hem henne igen lite mer "skänkel- härdad" och med några tips om vad som skrämmer henne.

 

 

Quarterhästen Mayara var ett litet mysterium. Mycket ovillig till en början, denna filmsnutt talar för sig själv.

 

 

 

Men efter mycket om och men blev hon faktiskt en trevlig häst. Och till slut blev det så att jag ( Gry) köpte henne.... Nu har jag haft Åsa Lundqvist här flera gånger och hon har behandlat Maja, med massage och el mm.

Och det har verkligen gjort underverk, hon verkar mycket mer avslappnad och bekväm. Hon kommer bli en bra häst.

 

 

 

Vintern hade vi nog med våra egna hästar. Det var årsmöte med WRG och jag och Smarti fick två Year End Avard (ett pris som går till det bäst presterande ekipaget i de olika tävlingsgrenarna).

Vi fick pris i grenarna Western Riding & Western Pleasure, jag blev förvånad och glad. 

 

 
 
//Gry